Jag tvingar mig själv att göra detta. Måste se det för att förstå. Har tömt alla reserver igen. Bara att börja om. Har, för att överleva, varit tvungen att dra kreditkort. Förklaringen är ganska enkel... Utgifterna var större än inkomsterna. Tar denna i avpolletterad form med procent. För att testa.
Inkomster totalt 100 %:
lön 1 - 69%
lön 2 - 31%
Utgifter totalt 168%:
lån + amortering - 28%
autogiro dragningar - 14%
räkningar - 10%
krediter - 34%
rörelsekapital - 14%
Genom att tömma bufferten täcktes utgifterna till viss del. Det som i vanlig ordning fick tumma på sig var rörelsekapitalet. Vi har inte heller börjat extraamortera trots att jämkningen har kommit i gång. Riktigt, riktigt farligt! Men räkningar och krediter är betalda. Maj månad bjuder på nya krediträkningar (kan ogärna låta bli mediciner, mat, kläder och skor till barn, hårklippning etc).
Ja.... Föröker mig på att hanka mig vidare.
Jag klarar det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Varför kan du inte låta bli hårklippning? I min familj klippte mamma samtliga fram tills jag var runt 17. Då började jag gå till frisören ibland, men det blev inte mycket bättre tyckte jag.
Verkar klart onödigt att betala pengar för det när man lever på kredit.
Sant. Men jag är verkligen rutten på att klippa håret på barnet. Jag har försökt tidigare. Stackarn får ju skämmas för mammas sneda pottklippningar! Själv tänker jag dock gå med min kluvna toppar ett bra tag till!
Du tror inte det är värre för barnet att familjen är i ekonomisk kris än att h*n får ha en icke-perfekt frisyr?
I rest my case... Sant. Igen. Suck, ja - det är nog bara att inse att det kan svångremmas ännu mera. Tack för insikten :)
Skicka en kommentar